SIEBENBURGEN LYRICS Grimjaur (1998) 1. Grimjaur 2. Vintervila 3. Nattskr¤cken 4. Slottet Auragon 5. Fær Mig....Ditt Blod Utgjutet 6. Dædens Svarta Fana 7. Luna Luciferi 8. I Dæden Fann Hon Liv 9. Vargablod 10. Ibi Cubavit Lamia 1. Grimjaur [Music: M. Ehlin, Lyric: Mara] Svarta klippor, vidder karga Likt sitt folk ¤r denna trakt, D¤r iskallt mærker, hat och blodtærst M¥ngen sj¤l om livet bragt Nu krigets vindar ¥ter viner –ver stensl¤tt och ruiner Norrifr¥n ses trupper bryta In mot land l¤ngs ishavsyta (STRAX DE KRISTNAS BLOD SKALL FLYTA) Ansorg, Harm, Sarwyrior, org Daur Ansorg, Harm, Fhaur....Grimjaur Ut i f¤lt ses Gallraug rida Med Ondskans fr¤nder vid sin sida Hægt sitt sv¤rd han kraftigt svingar Kristet motst¥nd ned betvingar Hovar trampar bærdig mylla Krossar liv som Kristus hylla Gud tycks v¤rna om de sina Ty dem v¤ntar eld och pina Segerrika mærkermakter Br¤nner kristna artefakter Fredens vind i klagan viner –ver br¤nda kyrkruiner 2. Vintervila [Music: M. Ehlin, Lyric: F. Brockert] Nu st¤ngs grind kl¤dd i ros och akleja …ter stillas nattlig dans Nu hæljs himmel av vinterns slæja Solstr¥le finns ingenstans Tusen ¥r av enslig vinter Skall bryta ned rosens stj¤lk Slita sænder f¤ och fr¤nder Bjuda blod och evig sv¤lt Vintervila - Evig vila Besannad ¤r du onda dræm Vintervila - Evig vila Vintervila, evig sæmn Vingslag bryter iskall sv¤r Ræda ægon Sæker liv som ej l¤ngre ¤r Flyger færg¤ves mot morgon Nu st¤ngd grind færr kl¤d i ros och akleja Dæljer enslig vintrag¥rd Beseglad utav ondskans sj¤lar Ensam kvar tills dæd den st¥r 3. Nattskr¤cken [Music: M. Ehlin, Lyric: Mara] M¤rklig tycks mig nattens tid D¥ dunkla skuggor finner liv Jag skænjer en gestalt bredvid Mig sj¤lv, men har den liv? I okristlig timma Allskæns ting jag ser Den mærkaste av skuggor Med eld i blick sig s¤nker ner. En namnlæs fasa kr¤lar sakta Mot mig, den tycks mig betrakta Lamsl¥r mig, dess ægon brinner Stumt, mitt skrik i natten svinner:. Nu nattens fasa krupit in I sj¤l jag ej kan kalla min Den h¤rskar æver h¥g och sinn Dess sj¤l var en g¥ng min:. S¥ i nattens timmar Blir jag som færbytt Tills min g¤st mig l¤mnar Och nattens mærker ¥ter flytt Stel av skr¤ck d¥ natten stundar, Infær fasans makt jag blundar. Men, min vilja kuvad flyr Fasan ¥ter sinnet styr:. Ej l¤ngre skænjs i mærkret liv Ty fasan dv¤ljes inuti En sj¤l vars tid fær m¤nskligt liv Fær alltid tycks færbi Vid morgonbr¤ckning fasan flyr Mitt sinne ¥ter renas Men d¥ solen i v¤stan g¥r ned Skall de tu ¥ter færenas:. 4. Slottet Auragon [Music: M. Ehlin, Lyric: Mara] I fj¤rran bortom djupa skogar Ur den mark d¤r n¤sslor gror Reser sig ett slott mot m¥nen Slottet d¤r de dædas sj¤lar bor:. Den dystert svarta muren utav Vittrad marmor ¤nnu st¥r Stark s¥som den alltid st¥tt sig Genom tusenden av ¥r:. Andar ropar till varandra Det ¤r dæda sj¤lar som Tagit natten i besittning H¤r i slottet Auragon:. Nattens djur har h¤r sin hemvist Tistlar bor i mærka vr¥r Spindlars v¤v kl¤r tak och v¤ggar Fænster gapar s¥som æppna s¥r:. Aldrig kysser morgonrodnad Slottets tinnar eller torn H¤r har natten ingen ¤nde H¤r har Mærkrets Drott sin tron. 5. Fær Mig....Ditt Blod Utgjutet [Music: M. Ehlin, Lyric: Mara] En slæja har fallit –ver min blick, Færdunklat min syn Med dess skira glans Men intet var det mot den visdom jag fick, Till synes fr¥n ingenstans. Ty jag har færl¤nats en g¥va av dæd, Fr¥n v¥r skuggrika underjord. Vareviga natt skall min silver kalk Fyllas av m¤nniskoblod Kom syster, kom broder Giv mig ert blod Kom fader, kom moder Giv mig ert blod ( HOC EST SANGRE MEUM) Min tærst ¤r s¥ diger min blick s¥ ræd Om¤ttlig tycks mig min hunger Enkom fær mig hærs koraler av dæd, D¥ ditt hj¤rta av salighet sjunger. Ty jag har færl¤nats en g¥va av liv Liv som min tærst skulle sl¤cka Men d¥ dessa liv færrunnit har Kan intet dem ¥teruppv¤cka. Kom syster, kom broder Giv mig ert blod Kom fader, kom moder Giv mig ert blod I evig majest¤t jag st¥r S¥ bæj ditt huvud ner Ty jag skall dricka livets vin Till intet liv finns mer. 6. Dædens Svarta Fana [Music: M. Ehlin, Lyric: Mara] D¥ himlaranden gr¥nar Man hær hur de drar fram Tusen hovar d¥nar De ædel¤gger land Med anleten som skurna Ur bergets blekgr¥ sten Av stolta hingstar burna I m¥nens kalla sken.... D¥ himlen bærjat klarna D¥ Ond har slaktat God Skall Dædens svarta fana Dr¤nkas av kristet blod Mærka skuggor glider Vindarna dem b¤r P¥ svarta h¤star rider Dædens tysta h¤r.... –det skall beseglas Yxan falla ned Se m¥nskenssilver speglas I sv¤rd och brynjeked.... 7. Luna Luciferi [Music: M. Ehlin, L. Ekstræm, Lyric: M. Ehlin] Konung utav nattens timma Befriad fr¥n livets ljus En skepnad ifr¥n mærkrets skæte Tillbedjande en ¥ldrad tid Majest¤t av Grimjaur Befriad fr¥n tidens g¥ng Aldrig sk¥dad, fruktad „rorika dædsgestalt …ldrad, begr¥ten Aldrig funnen En svartnad flamma Numer svunnen Tærnekl¤dd, aldrig betr¤dd „r den grav han slumrar i Ondskans gemak Konung av mærker och hat Luna Luciferi - Salve Rex Inferni Nu i skymnings timma Befriad fr¥n dagens ljus Reser sig den Onde Konungen av natt I raseri och vemod D¥ sanden runnit ut Luna Luciferi H¤rskare av dæd 8. I Dæden Fann Hon Liv [Music: L. Ekstræm, M. Ehlin, Lyric: Mara] Norr om Morgataria Vid fallna skuggors land Jag mættes av beslæjad dæd Och str¤ckte ut min hand:. S¥ vandrade jag sakta …tfæljd av den dæde Som med loja gester Till min systers grav mig færde:. D¤r i skuggrik gl¤nta Strax tigande jag stod Vid graven d¤r min syster lagts Till vila nedan fuktig jord:. HOC SITUS EST DORCA H¤r vid denna viloplats Avsedd som den sista Styrkt av gr¤nslæs vrede strax Jag frilagt hennes kista:. P¥ b¤dd av convallaria Som f¤rgats rosenræd Ty, kistan den var full av blod L¥g Dorca, dock ej dæd:. S¥, fær vackra Dorca Min syster och min viv Blev dæden icke slutet Ty, i dæden fann hon liv:. 9. Vargablod [Music: M. Ehlin, Lyric: Mara] Mærkgr¥ siluetter Flydde m¥nens sken Blott en blev kvar hos mig I vargatimme sen Jag minns ¤n hennes ægon De s¥g rakt in i min sj¤l S¥ drack jag hennes varma blod Och kysste mitt færnuft farv¤l "Vargablod Vansinne och ævermod Vargablod:." Lugnets hav betraktade Mig n¤r jag tog mitt rov Men m¥nen stod i nedan D¥ bevisen jag begrov Vargbanen blomstrar I Talbots ræda jord Som varje fullm¥nsnatt …ter m¤ttas skall med blod 10. Ibi Cubavit Lamia [Music: L. Ekstræm, Lyric: Mara] Lyss, den skæna slumrar ej Om natten som sig bær:. S¥ ve den som i hennes famn Av ræda kyssar dær. Tag i akt min varning nu Om drottningen fr¥n Hades: Ty fyra sekel har færflytt Sen hon i jorden lades:. „ndock vandrar hon var natt Och tærstar efter blod Och ingen vet om henne mer „n det som p¥ graven stod: "IBI CUBAVIT LAMIA"