Vintersorg Till Fjälls, Del II 1. Jökelväktaren Här på urtidsjökelns hårda formering Finns min största frände Den rörliga landisen med enslig postering Vid jordaxelns norra ände Dock timar ett uppbrott vid skylda hällar Sakta framglidande, en föränderlig koloss Jökeln kalvar i dova åsksmällar Under norrskenshavets arktiska bloss Med farhåga står jag jökelvakt I en försvinnande polardomän Isstömmens hotande ökningstakt Anrikas i en uppdämd ändmorän Med farhåga står jag jökelvakt Väx! Upp mot urbergets tron Isströmmens hotande ökningstakt Markeras av ilande erosion Jag är upptäcktsresande vid drumlinens skärning Bland blöta, upplösande berg Havsytan höjs av glaciären dess kärnfesta modersmärg Nu breder värmen ut sina vida vingar Över blockmarker mot nordlig pol Se! Hur förorenigars verk nådlöst svingar Sin domedagshammare, under en ihärdig sol Högkammens fjärrsyner förstärks i ögats lins Också följda av tysta vinterstjärnor När månskensnätter, så skimmrande att färger finns Kastar ljus över järv och silvertänor 2. En Väldig Isvidds Karga Dräkt På fjällviddens flodbädd, kristallisation Av topparnas omfågsrika och vita prakt Stormsvalans lägring och isolation, Förändrar livsbetingelser för kantljungens tillväxttakt Ismassivet sedimenteras til en dödisgrop Likt en juvel hållen i ett stenlagt smyckeskrin Vid trädgränsens vandring och permafrostens rop Som kallar till både frihetsfröjd och brutal ruin En väldig isvidds karga dräkt Polarsjöns ursprung är återuppväckt I jökelloppets skapelseakt, Ett järtecken av inlandsisens makt Av ursprungsmakter är livet störst Förseglad under skedets beständiga isbark och block En polhöjd fossiliserad av vinterstormens törst, Frusenhet spridd över vandrarens flock En lämning av tidsjupet i naturateljen Springer av i förhäjande framfärd Likt fjäkkugglans jakt i tungelsken Genom tåredalens natt mot en befriande värld 3. Lavin Ur fimbuls sköte nu tjälas vattenkristall Luftiga snöskikt blir till fördärvets kungörelse Nedåtfallande hängdrivor, snart drastiskt sammanfall Det ovanliggande lagrets brådstörtande rörselse Ett stillaliggande snöfält blir en rasande avgrund Hör! Flaklavinens dova domedagsvisa Glidlagren raskrevad bryter fram över berggrund, Av blidvädrets växling har de börjat förlisa Vi slukas i en frusen störtvåg Lavinen rasar våldsamt Fly mot bergsrygg, bort från infernots segertåg Livenen växer fruktsamt Vi slukas i en frusen störtvåg Lavinen lamslår med skräckfylld makt Fly mot bergsrygg, bort från infernots segertåg Lavinen förseglar sluttning och schakt Det drevat mot läsidor till nya tjocka flak Med sprickbildning som ättelägg i den gråmulna solen Se! Hur virvelvind rider på skyarnas tak När förkastningar i snön åter besätter kungastolen Fjälltronen, som ett enväldift härskarmedium Där den vintriga jordytan sammanrinner Till ett mörkt, vitt och tätt begravningsrum, Allt medan ångestens låga fasaväckande brinner 4. Fjällets Mäktiga Mur Till fjälls! Farväl! Tall och lövskog som vid gränsen ståtar Här vägvisar en moränrygg brisen Lager av rullgrus likt hällens undersåtar Har sedan urålder, från kalfjäll, rest med isen Vattenfallet, urtidsborgens käftar fräser Och spottar ut sin frambrytande flod Vid en högplatå där lodjur skyggt väser Och spårfossil har spolats av bergets blod I mörker står fjällets mäktiga mur Där stormar sjunger i vresighet, Till fjälls, till fjälls Vid jökelsträcknings breda skulptur Formad av tidens nådlöshet I mörker står fjällets mäktiga mur Likt en dunkel titanhär, Till fjälls, till fjälls Som skuggar dalar med spetsig kontur Jättar som ledsagar var resenär Var hälsad! Snömärkeslaven som visar djupen För evig snö, likt en polardröm Fullmånen strör sin skrud utöver tusenmetersstupen Rovdjursvilt rycker skuggor fram i gränslös ström Klipphällarna vibrerar och slipas i sin kropp Av isälvars nötning till hudlen sten Bekläs av krypljung som vävs mot knotig topp Nu får jag ro att tänka och leva i deltaentrén 5. Obygdens Pionjär Under rovfågelvingars rörliga siluetter Där vid den magra jordens åldriga mark Urskogens ättling med kunskap nu sjösätter Sitt mödosamma livsverk, trött men viljestark Rest är timmerstuga och murad är stensätting Under utbredd krona, över vidsträckt rot Gråt, svett och sveda är degens värv och förrättning Dunkelomhöljd av svarta skyars hot Obgydens pionjär Danad av naturen Obgydens pionjär Av nybyggartanken buren Obygdens pionjär Enegen stig att ströva Obygdens pionjär Med blott kroppens slitning att bedöva Då kvällsolsbranden berikar dagens ände Härs berguvens ton i en förtrolig röst Idoghetens skördar har trängt bort malör och elände Genom vinter, vår, sommar och höst Gården ligger skyddad mellan gläntornas sträckning Här finns det tid fär att leda tanken fri Och söka bortglömda handlags återuppväckning Med vetgirig blick och gammal empiri Av det vatten som hämtats i bäcken Lärd att känna källan Vid uppodlad mark, ett synbart levnadstecken Åvägabringande människa och omgivning emellan Från grundvattentäkt byggs en ledningsränna Drivkraften, i äventyrets och frihetens takt Och befriat grödor mot svår tjälabränna, I vårregnets huld över kornåkerns bärighetsprakt 6. Vinterstorm Vindstyrkan stegras med furiös takt, Hastigt; fallande temperatur Sekelgamla stammar har brutits och korslagts Av en stormorkesters episka partitur Knotiga rotvältor, i meterdjup snö och dimma tät Resta likt underjordiska väsen Isvind sveper sedan in allt i sitt kalla majestät Landskap, dödolger och beläsen Vinterstorm Snödrevets kraft, värmetom Vinterstorm Blås du nordan, blås din dom Vinterstorm För vindblottad skog, katastrof Vinterstorm Skriker ut sin kävrva strof Sönderblåsta bergskammar, av istidsbörd Kylans furste har höjt sin röst När bymolnen spyr ut sin frostiga nederbörd Ingen räddning, ingen tröst En vinande ton i grottors urtidslabyrint För det liv som bebor djupen När ödets symfoni nötter backe och klint, Slätter och de munmentala stupen En vindsopad ravin med flyttblock beströdd Vid stormorkesterns morendo, förstenad och förödd 7. Tusenåriga Stråk På fjällhedens myrplatå står färgspänsten all Längs urgamla landmärken våta Betagen av växtrikets förföriska kall, Dess prunkande och skrimrande gåta Jag reser i regnskuggans dävna rike, På höglansslättens allvarsgrönskande dunkel Med känslan; som markernas jämnlike En värdväxt för orkide och isranunkel Jämmerdal i ljus undanskymd Längs tusenåriga stråk En vid horisont med oändlig rymd Spridda tecken från samma epok Mager jordmån märkt av köld Längs tusenåriga stråk Under höstfrostens glittriga sköld Allt ur samma röst, allt ur samma språk I dalgången dras jag mot vattenbryn Där den flyktiga morgondimman tågar Den kommo från djupet, den jommo ifrån skyn Och frammanar alla syner som av storslagenhet lågar Stiglös utpost för denna vandringsgesällen Medan dvärgbjörksnåren flätar sitt spröda skuggvalv däröver Lågalpina videbälten ger mig ro och viloställen, Rötter inrunder ger mig den huldhet jag behöver Öppen för skridande villfarelse på mo och mad Bergklyftan siras av solens ljusa lyfting Lockad av alstringsrika rännilars sorlande serenad Som stiger ur fjällsjöns djupa syftning 8. Allt Mellan Himmel Och Jord Det rogivande ljudet från brasans sång Ett stilla susande, stundom starkt sprakande Minnen briserar, minnen om livets gång Om vetskap och om skrömt, med månen vakande I natt sitter jag omstrålad av ett stjärnutbrott På fjället, och känner naturens födslovärkar Som värmer livets mylla i torp och slott Och vingslag hos fjäril som i örn återverkar Allt mellan himmel och jord Ryms i detta andetag Tidens bölja översköljer mina ord, Ebb och flod i varje arkipelag Allt mellan himmel och jord Insprängt i skugga och ljus Och fantasteriernas sagobord Står nu framme i varje hus Vidunderliga toner från frihetens lyra När sanningar vävs samman med drömmar Tanken skenar ikapp med fjällbäckens yra Vid höglandets vattenströmmar Synerna övermannar världsförvirring Jag ristar en ny runa där jag står Till sans efter en decennielång irring Med arla sol som brinnande dekor 9. Vårflod Älvars frusna vandringsbördor är borta Och kanoneras i ett forsande stänk Dagar blir långa, nätter blir korta Vid glaciärbrunnens översvallande skänk Vårflod – vår kraftfulla livsgestalt Vårflod – vi överskummas av dramatiken Vårflod – flödets friskhet överallt Vårflod – i en vallfart mot Bottenviken Den fylliga vårfloden stiger över sina breddar Sköljer alla spår av spillning och tass Mot långlandets albård och rika växtbäddar Styrd av smältingens inre kompass 10. Tillbaka Till Källorna 11. Köldens Borg 12. Portalen 13. Svart Måne