Svart
Van�ra, Vanmakt och Avsmak
1. Livet Faller Samman (Life Falls Together)
Låt det nu bli svart
Jag välkomnar mörkret med öppna armar
Mina väggar spricker, in kommer kylan
Med taktfasta steg, omfamnar den mig
Livet faller samman, allting dör
Varför? Varför är jag här?
Vad har jag gjort för att förtjäna detta?
Resan är oändlig
jag ser slutet, men jag kommer aldrig fram
Kylan...smärtan...obeskrivlig
Jag irrar runt i mörkret
Försöker finna en hjälpande hand
Men jag finner aldrig något
Det är aldrig någon där
Jag faller ner på knä
Lusten och glädjen är mördad
Låt mig vara, jag vill vara ensam
Ni äcklar mig, låt mig vara
Så låt det nu bli svart
Låt mig nu falla in
Falla in i sömn
Låt mig aldrig mer vakna
Låt mig begravas av tiden
2. In Endless Grief
Further down
Deeper and deeper
Slowly killing me
From within
Endless depression
Colder and darker
Walls closing in
Slowly killing me
In endless grief
I walk the road
I am alone here
No one can hear me
I scream
Until i collapse
No one can hear me
3. Fördärvets Mästerverk (Corruption's Masterpiece)
4. Då Glädjen Seglar Iväg (When Happiness Sails Away)
5. Vanära, Vanmakt Och Avsmak (Disgrace, Impuissance And Disgust)
Vanära livets ande, stöpt i vanmak och avsmak
Ständigt hindrad och förnekad, föralltid en skam
Förkastad och frånstötande, inte längre människa
Dessa tjugo år av skakandes dessa mentala galler
Hänn förändringen med åren innerligt växa
Frodas likt en dödlig, gallopperande cancer
Jag ger nu vika för denna psykiska spetälska
Låter verklighetens dunkel skörda min kropp
Detta är det så kallade liv man är dömd till
Lev det till fullo i dess stinkande, kvalmiga avgrund
Varje ny bekantskap är en potentiell fiende
Människan, ett flockdjur, fjättrad av förnekan inför insikt
Allt jag en gång har värdesatt och hållit kärt
Har dränerat mig, utnyttjat mig, använt mig väl
Jag är en marionett i ett mardrömslikt skådespel
Det som föreföll som god vilja, var en illvilja
6. Medmänsklighet (Compassion)
Jag hålls vaken till rasslet av kedjor
Till gnidandet av kättingar met sten
När ska lidandet äntligen få sitt slut?
Hur mycket kött skall få gå till spillo?
Tankar kring död och smärta hemsöker
Skingrar mig från verklighetens kval
Sömnlösa nätter ömsar mina demoners skinn
Och stryper mig med sina kalla fingrar
Låt denna emotionella snara strama åt
Kring min hals, kväv mig, men inte alltför hårt
Jag vill fortfarande minnas en gnutta männsklighet
En strimma medmännsklighet i ett hav av skit
Arma, godtrogna lilla människa, se på mig
Se genom det kött som du har fjättrat
Hur det som legat gömt och förseglat i åratal
Nu tär genom för att andas på egen hand
Med "egna krafter"...
Draug ‒ Vocals, All instruments
Lyrics in plain text format
