Vanhelga
Sommar
1. Aftermath
Min blick är riktad mot himmelen
dag efter dag
medan den svartnar
mer och mer
för varje andetag jag tar
söker jag svar
som jag vet inte finns
Kan du känna hur det spänner
innanför mitt kranium?
Det är nära att explodera
kväljningarna borde vara fler
det är så overkligt
Jag känner ingenting
jag är nog redan död
2. Another Side (of Me)
Can you remember
the last time you could feel
this happy
without asking yourself
"is this even real?"
I'm still sure this is all a dream
Meaningless hours spent waiting
more to come, but it's time to let go
The end has never seemed so compelling
Before the great collapse
everything shall fall with me
Today is a nice day
for the next eon, a new life
I'm speechless yet again
Something within these walls
is trying to break free
another part of what used to surround us
another former dead side of me
3. Sommar
4. Välkommen in
Låt mig välkomna dig in
längst in i tomrummet
för jag har tröttnat
och orkar inte mer
En vass kniv i handen
så öppna dörren nu
du kallar det befängt,
men för mig är det allvar
det vet du
för det hänger i luften
Ursäkta, minns du mig?
Nej jag skulle inte tro det
du känner nog inte igen
ett maskerat ansikte
tillbaka för vedergällning
med vansinniga röda ögon
Här slutar det inte i ordklyveri eller utskällningar
dödsfall och överfall
knivhugg och våldtäkt
kidnappningar och tortyr
Jag jagar dig efter döden
inte ens din själ går säker
för jag slutar inte förrän
allt ljust är släckt
Känn min hängivenhet
i detta lugn före stormen
varje dag känns så tung
så ett stundande självmord
är så mycket mer än fantasier
tankar och tomma ord
i vilka jag inte längre känner igen mig
För insikt kräver mer än förståelse
intensivt för den otålige
givande så länge den enskilde står på sig
belönad med ett taktiskt allseende
vilket förklarar ett psykotiskt beteende
så det är bara att släppa idén
ja, det kallas allvar
jag förstår inte mening av "förlåtelse"
För medan jag gräver grav efter grav
funderar jag över
om skillnaden ens är så stor
mellan spräckta vener
och brutna löften?
5. Vid skymningens gräns
För att ens kunna andas
och stilla mitt inre illamående
åtminstone ett tag
sluter jag ögonen för en stund -
föreställer mig hur Stockholm
med dess äckliga förorter
börjar brinna
och tycker mig nästan se
varenda stad falla samman
i panik, obehag och eldhav
- äntligen kan jag tänka klart
fri från fängelset av påhittat tvång
Ingen mer betong, när vi tillsammans
dansar över bränd jord
Ni är nu ni alla de mina,
renade av eld
befriade, oskuldsfulla på nytt
bevarade i det renade intet
bortglömda för alltid
6. Levande begravd i påtvingad fångenskap (8mmcl)
Jag har varit här förr
men ingenting är sig likt
samma dag fast om igen,
fångad i inkarvad melankoli -
En evig väntan
som spelas upp på nytt
samma veva, samma skit
nedärvd misär, inövad tristess
Jag orkar inte ens försöka spy -
uppslukad av allt omkring mig
Vad jag än försöker ge mig på,
kan jag bara hata dig...
Så som jag hatar mig själv!
Jag skördar kraft
för att ens orka ta mig vidare
Mina sinnen måste skärpas
Mina framtidsutsikter har bleknat
men det ser alltid mörkt ut med slutna ögon
Skärpta sinnen -
vad är det jag hör?
Ängslans änglar, deras stämma
Ger bort min själ som present
några droppar blod, sedan blir allt bra igen
medan de griper tag om min axel
Äntligen! Innerligt trött på min väntan
- för mig långt härifrån!
Bort från sorg och evig skam
till vår nya värld
till vår undergång
är jag äntligen glömd nu?
7. Döda vita drömmar
Jag drömmer fortfarande
om det jag aldrig sett
om en tid som aldrig varit
Jag känner mig vilsen
fastän jag redan vaknat
förvirrad, ilsken
- känslolös, orkeslös
motvilligt dras jag bort
på väg mot ingenstans
Det börjar att kännas hopplöst
Kallt... Jag fryser
Kallt... Jag fryser
illamående och avsmak blandas med förakt
ihop med förtvivlade röster
de uttrycker sitt hat
mot alla som tror sig
följa drömmar eller plikt
Lyrics in plain text format
