Vanhelgd
Deimos Sanktuarium
1. A Plea for Divine Necromancy
Catatonic gods in ethereal bliss. The sepulture of ages. The ashes of flowers. Our angelic wings, grown out of marble. Prayers for a celestial antidote, serpent blood or a plea for divine necromancy. Death forces the blind to see beneath false purity.
I watched the new dawn pierce the eye of the insomniacs slumber. For the torment, for the pain, for the fear I blame you. And will we ever find a place to rest our tired bones, or shall we always wander lost in your shadow.
The spectators curse. Purgatorial suffering. A venomous cure for faithless insomnia. Afterlife deprived the deceits of redemption. Salvation or damnation, redemption, just a plea for divine Necromancy. You force my soul to bleed. Indulge in ecstacy!
I watched the new dawn pierce the eye of the insomniacs slumber. For the torment, for the pain, for the fear I blame you. And will we ever find a place to rest our tired bones, or shall we always wander lost in your shadow. I watched the old sun burn the skin from the sleepless wanderer. For the torment, for the pain, for the fear I blame you. I saw the sunset shut the eye of the beholder. For all loss, all grief and sorrow, for my guilt and shame I blame you. I blame you, the god that gave us wings of stone.
2. Så förgås världens härlighet
Vi stapplar fram i minnets nekropol. I dunklet ruvar blott vålnader. Förstelnade i en tid som var. En askgrav och flyktiga blodsband. På en ändlös slätt av guld, i skördetidens vind, en griftegård och vår ungdoms kenotaf. I vår oskuldstids förfrusna mausoleum glimmar frostens tårar i din köldbitna vinterblick. Sic transit gloria mundi.
Och du dansar i extas. Som om gravens skugga ej snuddat vid din kind. Och du fröjdas i hänryckning. Som om dödens tomhet ej speglas i din blick. Som om gravens skugga ej snuddat vid din kind. Som om dödens tomhet ej speglas i din blick.
Vi omfamnades, tog Dionysos hand. Samma svala sensommar, samma skådespel. Tills lien täljt den sista fåran i din kind. Samma höst nalkas i nattens vind. Varför kom vi åter, gick vi någonsin härifrån? Greppar efter halmstrån, till ett hopplöst Fenixbål, medans rusets kallbrand tänder lågan i var själ. Vi blossar upp brinner ut och förgås. Sic transit gloria mundi.
En gång kött, en gång blod. Nu blott aska, nu blott jord. Som om själen voro evig. Som om köttet voro rent. Som om löften voro sanning.
Och du dansar i extas. Som om gravens skugga ej snuddat vid din kind. Och du fröjdas i hänryckning. Som om dödens tomhet ej speglas i din blick.
3. Vi föddes i samma grav
Tröstlös är mödan, ändlös är vår väg. Med släktband fjättrad vid arvets ok. Svält äro födan, träl vid herrens härd. Maler rygg till mjöl, plöjer spår i hud. Tyst är vår klagan, hukar under tronens svärd. Mitt liv, mitt blod, vi bränns under samma sol. Tyngd under bördan, till slutet av vård färd. Mitt liv, mitt blod, vi kvävs i samma jord.
Giv åt oss upprättelse. Giv åt oss rättrådighet. Tänd i oss upprorets flamma. Ingjut oss i segervisshet.
Vi föddes i samma grav. I blindo åtrår den hand som förleder. Vi slickar tyrannens sår. Åderlåter den kropp som förblöder.
Nedärvd är trälens lott oändligt är vårt slit. Mitt liv, mitt blod vi förtärs av samma armod. Sår i fäderenes spår tacklös är vår nit. Mitt liv, mitt blod vi förgås i samma jord.
Giv åt oss ryktbarhet. Giv åt oss odödlighet. Skänk till oss hämndens styrka. Rusta oss med skoningslöshet.
Bit den hand som förleder. Bit den hand som spillt ditt blod. Bit den hand som förtärt ditt kött. Bit den hand som bränt din jord. Bit den hand som närt ditt hat. Bit den hand som kvävt ditt ord. Vi föddes i samma grav och vi krälar i samma stoff.
Vi föddes i samma grav. I blindo åtrår den hand som förleder. vi slickar tyrannens sår. Åderlåter den kropp som förblöder. Vi krälar i samma stoff. Pånyttfödd i den smuts i vi begravts. Vi störtar tyrannens tron. Återtar allt det som oss förnekats.
4. Profaned Is the Blood of the Covenant
A child killed by a snake. And the void choke all our dreams. A lamb slain by a wolf. And the scapegoat asked for repent. A martyr disguised as a god. And the void concealed our last hope. A king dethroned by a thief. And the fool stole all our trust. And the sirens called to the deaf. And the prophets open their ears. A snake in the grass on the other side. And we all walked into the night. A child killed by a snake. And the soil swallow our tears.
What am I but the eyes of Phobos. What am I but the hand of Deimos. What am I but the whisper of Eris. What am I but the wrath of Enyo. What am I but the mirror of Death. What am I but the sound of rebellion. What am I but the strike of disaster. Profaned is the blood of the covenant. What am I but the ruin of man. What am I but a fall from grace. What am I but the god you once knew. Who left you in ruin and misery. An image seduced by a dream. An image seduced by a dream. Profaned is the blood of the covenant.
A stillborn raised by the wolves. And the lamb shall follow their path. Let the sheep feed on your fears and the soil shall swallow their tears. Am I the deceit in thy name. I am the deceit in thy name, nonetheless a shade of your speech. What am I but the voice of the void. What am I but a child. A child killed by a snake. And the dead shall drink all our tears. And the dead shall drink all our tears. And the dead shall drink all our tears. And the dead shall drink all our tears. And the dead shall drink all our tears.
5. The Ashes of Our Defeat
False reverie, veiled in tears. A crown of misery. Indulge in fear! A scnet of bliss and the scorn of god. The blood of treachery. Adorn the thorns. The sword of innocence craves the head, craves the tail. A cloak of emptiness engulfed the stars, swallowed the light. Swallowed the black. We were but gods in the ashes of our defeat. To celebrate in bitterness or swallow your pride. Swallow your tears.
I count the crowns on the headless ones and watch someone else crawl out of my skin.
Our names carved in snow in the shortest of winter. The breath of time, the oceans tide, all dreams shall perish. We were but ghosts in the twilight of the fall. Always in the corner of the eye, always just out of reach. The dead flesh beneath your skin washed away as aeons go by. The breath of time, the deserts tide as all seasons wither.
A we sold our victories for gilded tears and serpent blood. Adorn your thorns.
6. The Silent Observer
And I saw the realm of man in doom and in downfall. And I saw mankind, crooked and corrupted. And I summoned the lifeless, the slaves and their masters. And I spoke to the angels, to their believers, to their creators.
Peel the skin from my mind. I walk in your silence. Hiding in plain sight of the void for a glimpse of tranquility.
And I saw the end carved in their faces, the casketborn servants of fear. And I heard the void calling to the faithless, their stillborn creed now doomed to sear.
And I watched the gods, their deceit, their deception. And I witnessed the truth, in delusion, in denial. At the end of the world, at shores of heaven, a desert wasteland, and a crumbling watchtower.
Crawling back into nothingness, naked and barefoot before the abyss as an act of renunciation.
I Peel the lid from my eye. I walk in your silence. Hiding in plain sight of the void for a glimpse of tranquility.
And I saw the end carved in their faces, the casketborn servants of fear. And I heard the void calling to the faithless, their stillborn creed now doomed to sear.
7. Här finns ingen nåd
Vem förtalar med domens röst. Vem för din talan, silver eller skräck? Tyst viskas lögnen om sanningen, lätt piskas pöbeln ned mot avgrunden. Reciterar ekon i Narkissos skugga. Blidkar massan med dess spegelbild. Förledd i tvivel. Falsk vittnesbörd. Avund förtalar, vem för din talan? Ve dig som blott ett vittne är.
Se de blinda ser. Hör de döva hör. Men guld i hand och stål vid hals.
Här finns ingen galgfrist, här finns ingen nåd. Blott korpar i var krona, blott snaror i var gren. Se på din självbild, se snaran i din hand, se din fruktan. Hell dig Phobos! Här finns ingen galgfrist, här finns ingen nåd. Blott råttor på var tron, blott bödlar på vart torg. Se på din skugga, se spjutet i din hand, se din vrede. Hell dig Deimos!
Nu flammar bokbål, nu kvävs din röst. Här straffas tankar, med stålet först. Snart skramlar vapnen, snart ljuder härskrin. Här vittras segerblod och stampas gravjord. Ve dig som blott ett vittne är.
Se de blinda ser. Hör de döva hör. Med guld i hand, och stål vid hals.
Här finns ingen galgfrist, här finns ingen nåd. Blott korpar i var krona, blott snaror i var gren. Se på ditt självförakt, se snaran kring din hals, se din fruktan. Hell dig Phobos! Här finns ingen galgfrist, här finns ingen nåd. Blott råttor på var tron, blott bödlar på vart torg. Se på din skugga, se spjutet i din hand, se din vrede. Hell dig Deimos.
Phobos, Deimos, Ares, Eris.
Lyrics in plain text format
