Yggdrasil
Irrbloss
1. Höstmörkrets Natt
När Måne begynner sin färd över himlen
Dimma och molnstråk skymmer hans sikt
Den lövklädda mossmarken dämper din galdsång
I nattmörkrets våld vi lämnade äro
Då stiga de upp under lavar och moss
Ett myller av väsen från trollvärldens sal
Runt kala trädstammar smygo de kring
Illvilligt viskande gruvliga visor
Lås nu din dörr om du håller dig kär
Stäng varje fönster, var tyst där du är
Ty när timman är slagen och dagen förbi
Vi lämnar vår värld åt de andra däri
Irrbloss tändes i myrar och kärr
De spöklika söker din vilsna själ
För fastnad på mossen du kämpande sjunka
Och när kvällningen falla du tända ditt bloss
Bland stockar och stenar skogenstrollen lura
Längs stigarnas singrande barrtäckta band
De bergtagna sinnen som trollsalen skådat
De aldrig i hemmet sen finna sitt lugn
Nej, ingen är trygg i höstmörkrets natt
Så stanna i sugans skyddande vrä
För när frosten kläder de nakna träden
Ja, då begynner trollfolkens natt
2. Bergtagen
En skogman så bold över myrarna ströva
Mot skogshjärtat högt över kärrmarkens mo
En plats han söker som ångest bedöva
Där han kan finna sin bergtagna ro
Vid irrblockets fot han sig satte att vila
När höstskymningsdansen i skyn tar sin gång
Mot väst synes röken från masugn och mila
Hör, granskogens mylla små röster frigör
Manar och lockar mot trollbergets topp
Ur underjords dunkel en viskning så skör
Med dimhöljda skrudar de stiga nu opp
Han väckes till liv utav visor som ömt
Runt själen hans väver sitt snärjande fång
De småväxta väsen som hällberget gömt
Tager hans hand uti vargnatten lång
På hastig färd där malmfrosar rann
Längs vitterstråk gömda med skogsrå i hand
Man aldrig igen honom återfann
Ty till döden han vila i gygrornas land
3. Skaldefader
Mot bard eller skaldefader
Vis man gör inget hån
Ovis man lever vidare i skam
Eller inte alls
Bot mot ont, runor är
Men kan även ont skapa
Gudars makt ligger häri
Okunnig man skola straffas
"Runor skall du finna,
rätt uttydda stavar,
mycket stora stavar,
mycket sarka stavar,
som skaldefadern skar
och gudamakter grovo
och de rådandes herre ristade."
4. Irrbloss
I mörker tyst och dunkelt stilla
Väntar de som ej fått ro
Under pigsols vita öga
Vakar de på ödslig mo
I aftersundens timma sittandes invid
Sovrumshärdens gyllne eld
En saga ond och mörk förtäljs
Om de som uti myren bo
När nattens mantel svart sig sänker
Över granbergskogens sus
Vaknar de i torvrik mark
Och tänder sina bleka ljus
För vedergällnings skull de söka
Efter banemannens själ
Ett grönt och spöklikt skimmer speglas
Trolskt i myrmarksforens brus
De mystika ljus över kärrvatten skina
Mareldsskimmer dansa på gungfly och moss
Med en dyster suck de plötsligt förtvina
För var kväll de tänder sina sorgfyllda bloss
Varje natt för evigt bida
De sin tid i väntan lång
I fjärran man kan höra
Mylings röst i dyster klangosång
Om du vid stockeld vila
Följ ej dessa drömska trolldomsbloss
De snärja dig och själen din
Är evigt fast i deras fång
5. Tokikvad
Frá Því langliðinn aldir
Enn lifir Þau
Minningarnar Tokas
Ok vestanferðnar hans
Broðr Nafnir
I vestanviking
Æva ekki nár heimaströndi
Nafni risti sein disi
Aftir toka brudur si
Steininn risi Nafnir
Ok hann risti runar Því
Æsirinn bœnheyrðusk hánum;
Steininn skal álegr standa
Leyf hánum álengr standa
Leyf hánum eigi sveima
Æsirinn bœnheyrðusk hánum;
Steininn skal álegr standa
Nafni risti sein disi
Aftir toka brudur si
Han uarÞ uistr tuÞr
Hvárt veitið Þér meirr -- hvat?
6. Norrland
Flammende röd i solens sken allena synes flyga
Av Hugins ätt mot offersten sin vördnad tyst betyga
Ett öga svart nu skådar ner mot skymningsmörka grenar
Bergeryggens häll det ser när skuggorna förenar
Kraxande hest i aftonljus han vänder in i nattens famn
I nordanvindens tysta sus mot varm och säker hemmahamn
Längs älvens strand i österled svarta vingar sakta slog
På svala brisar uppåt red över Norrlands mörka skog
Näckaspel och gygers kall förglöms i frostklädd skymningstid
När dimma sveper gran och tall och nattens makt tar vid
Oktobermånens trolska ljus beslöjar ödslig rullensstrand
Och skänker lugn till bäckars brus i höstfärgade Norrland
Solen sig sänkt bak fjällens höjd och kvällningen har inträtt
Älvadrottning dansar nöjd på äng som vita dimmor klätt
Mot systra horisonter glimrar nattens dunkla stjärnesfär
Där månens öga stilla skimrar över trädens knotiga här
Norrskenstungor flammar uppå himlavalvets svarta djup
Skådas magiskt över stålgrå bergatoppars bråda stup
Ännu höres korpens vingar eka tyst i skog och myr
Där forsens stämmor stilla klingar innan månskensdimman flyr
7. Uppåkra
Storhetens tid för staden i syd
Hjärtat av nordländska södern
Köpmännens stad och handelns mitt
Rikedom och blomstrande välstånd
Skatter från fjärran länder
Vittnar om långa resor
Hantverk från norr och söder
Uppåkras storhetstid
Storslagna fester runt långborden
Glada i sinnet av honungens dryck
Konungar och deras söner
Samlas vid Uppåkras gille
Asarnas makt vakar över byn
Stolthet och styrka hos den enögdes folk
Slätternas herrar i korpens tecken
Minnet av Uppåkra lever ännu
Skatter från fjärran länder
Vittnar om långa resor
Hantverk från norr och söder
Uppåkras storhetstid
8. Kungabål
På himlen vandrar en engsam sol
Kantad av rök och brandgult skimmer
I väster hon sjunker men ljuset består
På flodstranden människor samlats
Kvinnor och män med sorgen i blick
För att sända sin kung på hans sista resa
En härskare stolt i livet han varit
En kämpe med ord och med stålet i hand
I skymningens glitter drakskeppet flammar
På dyster och sorgsen ritt över våg
Ja, hon seglar så stolt emot horisonten
Mot solskivans sista slämtande ljus
Med ett segel av eld nu stormannen far
Mot vila i skymningens land
Ja, ett segel av eld sänder kungen mot Asgård
Platsen för heder och hjältarnas land
Magnus Wohlfart — Vocals, Guitars, Keyboards
Gustaf Hagel — Bass, Vocals
Benny Olsson — Guitars, Vocals (backing)
Jacob Blecher — Drums
Lyrics in plain text format
